President Kim Dae-Jungs brännoffer

De lever inte som vanliga medborgare på ett civiliserat sätt. Som president Roh säger: ”Internt finns det en strikt hierarki med regler för lojalitet och kompensation.” Mäktiga politiker och politiska terrorelement utgör en exklusiv och privilegierad grupp, som de diplomater, som arbetar för president Kim Dae-Jung i Bryssel och i Atlanta, USA. Som Roh Moo-Hyun påstår: ”Människor i allmänhet lider på grund av att det förekommer ojusta uppgörelser mellan politiker.” Detta är skälet till att en medborgare, som är måltavla för två presidenters terrortaktik, försöker göra slut på förbindelsen mellan politiker och politiska terrorelement och, med en enda önskan om ett fredligt och vackert land, försöker utrota de privilegierade och skyddade politiska terrorelementen, som finns kvar i vårt samhälle.

En brottscells sammansvärjning vid USA:s väpnade styrkors militärbas i Mons.

Varför lockade medlemmar av en politisk brottscell mig till USA:s militärbas?

NATO:s politiska högkvarter finns i Bryssel.

Ett akademiskt par, en agent som emigrerat till USA, en militärattaché och en officer vid Defense Security Command (DSC) arbetade tillsammans och deltog som de huvudsakliga aktörerna i en brottscell, som blev den slutliga punkten för en axel av terrorism och politiskt förtryck. Deras främsta vapen var hemlig och lömsk användning av narkotika, brottsutövning och politisk manipulation.

En av dem var överstelöjtnant Bae Yang-Hong vid DSC, som även generaler var rädda för. Han befordrades till generalperson den 1 januari 2004 under president Roh Moo-Hyun. Han är nu brigadgeneral.

Ett akademiskt par uppmanade mig också att inte ha kontakt med någon från Jeolla-Do. De var nära medarbetare till Bae Yang-Hong vid DSC.

Militärattachén spelade en av de mest betydande rollerna i denna sammansvärjning. Han var i centrum av brottscellen, som försökte tillintetgöra den försvarslösa medborgaren.

Dessa är naturligtvis bara de synliga tentaklerna på en kriminell organisation. Jag försökte hjälpa dem, utifrån välvilja som släkting till en militärattaché, men någon lockade mig till den amerikanska militärbasen med den dolda avsikten att skada mig.

Det var en politisk terroragent under direkt kontroll av utrikes- och handelsdepartementet och KCIA, som stämplade mig som anti-amerikan och pro-Kim Il-Sung-kommunist och som lockade mig att komma till Mons amerikanska militärbas. Huvudagenten är dessutom direkt kopplad till den militärattaché som har en anställning vid ambassaden i Bryssel.

Eftersom jag stämplades som kommunist, läste jag utomlands.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Under president Kim Dae-Jung tvekade ni inte att använda fasansfulla metoder som hemlig användning av droger, bioterrorism, fabricerande av regionala konflikter, fabricerande av påståenden om pro-Kim Jung-Il och anti-amerikansk kommunist och anti-Kim Il-Jung och pro-amerikansk på extrema högerkanten och otaliga försök att kidnappa och mörda inom Europeiska Unionen.

Agent Jin stämplade mig som en person med politiska tankar som borde försvinna och förde mig att möta utlänningar bosatta i Belgien, inklusive utländska soldater, med militärattachéns tysta medgivande – militärattachén och Bae Yang-Hong vid DSC hade samma mål som agent Jin.

Var det helt enkelt för att anklaga och stämpla mig som pro-Kim Il-Sung-kommunist för USA:s väpnade styrkor och militära underrättelsetjänst?

Det var en sammansvärjning för att underlätta mobiliseringen av de amerikanska väpnade styrkorna och den amerikanska militära underrättelsetjänsten i syfte att skada en maktlös medborgare på ambassadens brottscells vägnar. En agent från ambassadens brottscell använde hemliga metoder för att locka mig till den amerikanska militärbasen. Det är viktigt att notera att Bae Yang-Hong vid DSC spelade den ledande rollen i denna sammansvärjning.

Den bedrägliga brottscellens sluga plan kunde inte fullföljas.

Trots det försökte de samma sluga plan när de var baserade i Waterloo.

Den diamantsmugglande cellen, militärattachén, diplomaterna och underrättelsetjänstens agenter, som dök upp igen i Bryssel efter installationen av president Kim Dae-Jung, vidarebefordrade ett budskap där de beklagade att jag inte samarbetade med dem vid den tiden, (på 1980-talet). De försökte peka ut mig som pro-nordkoreansk och på den yttersta vänsterkanten inför amerikansk militär personal och den militära underrättelsetjänsten.. De försökte skada mig och uttryckte missnöje med min brist på samarbete.

De är agenter för politisk repression och del av en terrorcell.

En agent, som använde narkotika för hemlig politisk repression, levde och var aktiv i Bryssel i slutet på 1980-talet och dök upp igen i slutet på 1990-talet. Han var medlem av brottscellen precis som Bae Yang-Hong.

Än en gång talade en teologistudent, som arbetade med militärattachén Lee Seung-Sun och Jeon och andra, om ”informationsinsamling om NATO”. Denna teologistudent visade sig senare vara medlem av brottscellen. Denna person anklagade mig också för att vara mot regeringen, eftersom jag stöder oppositionspartiet. Jag fördes inför justitiedepartementet. Vid den tiden arbetade en medlem av brottscellen, som var inblandad i att använda smittspridning som terroraktivitet, i byggnaden bredvid justitiedepartementet.

I början tyckte jag att det var konstigt att människor skulle säga att man är mot regeringen, om man stöder oppositionspartiet. Olyckligtvis används sådana löjliga kriterier av dem, vars jobb är konspiration och som även skulle pröva att mörda genom att anklaga en person för att vara mot regeringen eller göra honom till politisk fånge.

President Kim Dae-Jung hade varit politisk ledare för oppositionspartiet under en lång tid.

Omkring 10 år senare, precis efter nord-syd-mötet och toppmötena i Pyongyang från den 13 juni till den 15 juni 2000, försökte brottscellen föra bort och mörda denna medborgare, som anklagades för att vara pro-amerikansk och extremhöger. Före nord-syd-toppmötena försökte brottscellen ständigt att fabricera falska anklagelser om att jag skulle vara pro-Kim Jung-Il och kommunist under president Kim Dae-Jung. I Seoul överförde president Kim Dae-Jung stora summor kontanter till Kim Jung-Il, som är Kim Il-Sungs efterträdare i Nordkorea. Senare i Le Nemrod i Place Louise och efter otaliga försök att kidnappa och mörda mig, berättade Jeon för mig om president Kim Dae-Jungs illegala överföringar av miljardstals dollar till Nordkorea. Idag talar underrättelsetjänstens agenter om ”Kim Jung-Ils utpressning” i Seoul.

Popeye Choi försökte peka ut mig som en extrem på högerkanten för att ha nämnt mord på Kim Jong-Il på en livlig restaurang belägen mellan radio- och televisonstornet och Place Montgomery i Bryssel.

President Kim Dae-Jungs brännoffer

Vid den tiden var dessa slags brott en politisk nödvändighet för president Kim Dae-Jung. Hans politiska, terroristiska brottcells agenter använde termen ”brännoffer” för att antyda sitt mördande av en medborgare.

För att tjäna pengar och för politisk propaganda beskrev dessa agenter, som arbetade för president Kim Dae-Jung, mig som anti-amerikansk kommunist och pro-amerikan på extrema högerkanten och försökte mörda mig vid otaliga tillfällen. De kallade mordet på en medborgare för ett ”brännoffer” och beskrev proceduren för ett ”brännoffer” som dödandet av en människa, stympning av hennes lik och brännande av hennes kvarlevor. Agenterna, som arbetade för president Kim Dae-Jung, hörde till den brottscell, som lockade mig till den amerikanska militärbasen efter att ha anklagat mig för att vara pro-Kim Il-Sung-kommunist.

Är det beklagligt att president Kim Dae-Jung misslyckades med att skada mig genom dessa olika manipulationer?

Det är säkert beklagligt att president Kim Dae-Jung var inblandad i sådana sluga politiska manövrar. Efter att ha tagit emot nobelpriset utförde president Kim Dae-Jung, som kämpar för mänskliga rättigheter, biologiska terrorhandlingar.

Vänster: Professor vid medicinsk skola, Höger: Biomedicinsk forskare (kopplad till bioterrorism)

Hälso- och välfärdsattaché och bioterrorist på republiken Koreas ambassad och beskickning, Nho Gil-Sang, med diplomatisk immunitet och privilegier.

Nho Gil-Sang, en av de farligaste agenterna, som försökte mörda mig, var tvungen att vara försiktig med telefonavlyssning. Han använde inte mobiltelefon – han sade att han föredrog telefonautomater.

Han gav mig chansen att välja mellan Kim Dae-Jungs politiska idéer och döden. Naturligtvis avvisade jag detta förslag med ett enda ord och Nhos ansikte hårdnade.

När jag lämnade Bryssel för att resa till Atlanta ringde han mig och sade att jag inte skulle lita på någon i USA, som om han brydde sig om min personliga säkerhet, trots att han redan hade försökt att skada mig flera gånger och detta trots avslöjandet av hans hemliga jobb och syftet med hans aktivitet som diplomat.

Nhos telefonsamtal hade samma syfte som sammansvärjningen som lockade mig till den amerikanska militärbasen.

Eftersom jag var tillbaka i Seoul, visste jag bättre om dessa agenter och deras brottscell för politisk terrorism. Jag kunde tydligare se Kim Dae-Jungs och Rho Moo-Hyuns skydd av politiska terrorister och deras brottsliga aktiviteter.

Brottscellen, som lockade mig till den amerikanska militärbasen, är en gren av den brottscell, som utförde terroraktiviteten mellan 2000 och 2001 i Bryssel och Antwerpen och den är under ständig kontroll av en viss ’Choi’.

Popeye, som påstår sig komma från DSC, är den person, som anklagade mig för att vara anti-Kim Jong-Il och pro-amerikan på extrema högerkanten, på restaurangen vid Place Montgomery i Bryssel, inte långt från Europeiska Unionens högkvarter.

Som många andra terroragenter stationerade i USA är Popeye för närvarande i London (England).

En av Popeyes nära medarbetare, en agent under kontroll av utrikes- och handelsdepartementet och KCIA, är ’Choi’. Det är lätt att hitta denna Choi på Internet.

Som president Roh säger: ”Internt finns det en strikt hierarki med regler för lojalitet och kompensation.”

Cho Jung-Pyo (generalkonsul på koreanska generalkonsulatet i Atlanta, för närvarande vice utrikes- och handelsminister.) Choi Dae-Hwa (vice minister med ambassadörs ställning), Ban Ki-Moon (vice utrikes- och handelsminister, för närvarande generalsekreterare i FN), Diplomatisk immunitet och privilegier – Princip IV: Det faktum att en person agerade i enlighet med order från sin regering eller från en överordnad befriar inte honom från ansvar enligt internationell lag, förutsatt att ett moraliskt val verkligen var möjligt för honom. (Nürnberg principerna.)

Varför skyddar president Roh detta tysta medgivande mellan mäktiga politiker och politiska terrorelement genom att skapa en exklusiv, privilegierad grupp som den med diplomater, som arbetade för president Kim Dae-Jung i Bryssel och Atlanta?

Som advokat för mänskliga rättigheter till yrket har president Roh Moo-Hyun tagit över president Kim Dae-Jungs politiska ideal; trots att han insisterade på att eliminera den exklusiva och privilegierade ’gangsterkulturen’, är den kvar vid den politiska makten här – han befordrade också en medlem av brottscellen till generalperson.

President Roh Moo-Hyun hänvisar till sin egen politiska regim som deltagande demokrati.

Tror ni, president Kim Dae-Jung och Roh Moo-Hyun, att ni kan rättfärdiga ert brott genom att säga att ert mördargäng försökte döda en medborgare på order av en överordnad?

Varför fabricerade brottscellen i Bryssel anklagelser om att jag var anti-amerikansk och pro-Kim Il-Sung-kommunist och lurade mig till den amerikanska militärbasen?

Vad anser president Roh Moo-Hyun om en politiskt motiverad kidnapping och mord, där mördaren hyrs eller kontrolleras av en politiker för att döda en maktlös medborgare för finansiella syften?

Varför beskriver kriminella agenter, som arbetar för president Kim Dae-Jung, kidnapping och mord som ”brännoffer”?

Nu har agenter vid underrättelsetjänsten gjort klart för mig att de kan fängsla mig i ”Blå Huset” (Blue House), vilket är under president Roh Moo-Hyuns kontroll, och skjuta mig.

Jag måste komma ihåg vad de gjorde med mig i utrikes- och handelsdepartementets byggnad under Ban Ki-Moons kontroll.

President Kim Dae-Jungs brännoffer - Vid den tiden var dessa slags brott en politisk nödvändighet för president Kim Dae-Jung. Hans politiska, terroristiska brottcells agenter använde termen ”brännoffer” för att antyda sitt mördande av en medborgare.

Presidenterna Kim Dae-Jung och Roh Moo-Hyun har skapat strikta regler för kompensation och lojalitet sinsemellan.